N. föddes 28 dec. 1889 i Söderbärke socken (Kopparbergs län) och avled 9 febr. 1974. Han var son till komministern Anders Fredrik N. och Ida Mathilda Jansson.

N. avlade studentexamen i Västerås 1907 och studerade därefter i Uppsala, där han 1912 blev fil. kand., 1917 fil. lic., 1919 docent i semitiska språk och 1920 fil. dr. Han var under åren 1916–27 också lärare vid Fjellstedtska skolan i Uppsala. N. blev 1932 professor i semitiska språk i Uppsala och kvarstod på denna befattning till pensioneringen 1956.

N. var ordförande i Svenska humanistiska förbundet 1944–58.

N. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1935 och av Vetenskapsakademien 1943.

Bland N:s skrifter märks Kleinere Schriften des Ibn al-‘Arabi (1919), Le livre du triomphe et de la réfutation d’Ibn er-Rawendi l’hérétique (1925), Hilfsbuch des Pehlevi (1–2, 1928–31), Questions de cosmogonie et de cosmologie mazdéennes (1929–31), Studien zum Hoseabuche (1935), Irans forntida religioner (1937), Betydelseutvecklingens problem (1943), Hebreisk grammatik (1952) och A Manual of Pahlavi (1–2, 1964–74). N. var redaktör för Le Monde Oriental 1929–48 och för Acta Orientalia från 1948. N. invaldes i Akademien 26 febr. 1948 på stol 3 efter Henrik Schück och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

N. tilldelades Kungliga priset 1942.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Schück (SAH från år 1886, band 59); minnesteckningar över Johan Adam Tingstadius och Esaias Tegnér d.y.

Minnesteckning över N. av S. Kahle i SAH från år 1986, band 16.