N. föddes 29 mars 1832 i Stockholm och avled 30 maj 1907. Han var son till skräddarmästaren Anders N. och Anna Johanna Lundin.

N. blev student i Uppsala 1850, fil. kand. 1856 och fil. dr 1857. Efter några års verksamhet som lärare och informator blev han 1860 docent i estetik och 1867 professor i estetik samt litteratur- och konsthistoria vid Uppsala universitet. På denna post kvarstod han till 1897.

N. var verksam som konst- och litteraturvetenskaplig skriftställare, skald och översättare. Bland hans estetiska skrifter märks Om innehåll och form i konsten (1866), Estetiska studier (1–2, 1873–84) och Skönhetslärans hufvudbegrepp (1893). Som skald framträdde han med bl.a. Dikter (1860) och Nya dikter (1865), som översättare med bl.a. tolkningar av Shakespeares sonetter (1876) och samlingen Dikter från främmande länder (1876). Hans memoarer (fram till professorsutnämningen) utgavs postumt 1908 under titeln En sjuttioårings minnen. N. grundade 1865 Svensk litteraturtidskrift, vars redaktör han var 1865–68. N. invaldes i Akademien 20 mars 1879 på stol 14 efter Elias Fries och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han var ledamot av Nobelkommittén 1900–07.

N. tilldelades Mindre priset i skaldekonst 1853.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Fries (SAH från år 1796, band 56); Skönhetslärans hufvudbegrepp; minnesteckningar över Adolf Fredrik Lindblad, Carl Fredrik Adelcrantz, Fredrik Wilhelm Scholander, Fredrika Bremer och Johan Ludvig Runeberg.