Oxenstierna, Johan Gabriel

O. föddes 19 juli 1750 på Skenäs i Västra Vingåkers socken (Södermanlands län) och avled 29 juli 1818. Han var son till generalmajoren greve Georg Gabrielsson O. och Sara Gyllenborg, dessutom systerson till G. F. Gyllenborg (stol 13) och kusin till N. Ph. Gyldenstolpe (stol 1).
O. inskrevs 1762 vid Uppsala universitet, där han 1767 avlade kansliexamen, varefter han anställdes vid Kansliet. Han var kommissionssekreterare i Wien 1770–74, blev 1774 kammarherre hos konungen, 1782 excellens och en av rikets herrar och 1783 överstekammarjunkare. Åren 1786–89 var han riksråd och kanslipresident, blev 1792 riksmarskalk men föll i onåd 1794. Efter Gustaf IV Adolfs trontillträde blev han på nytt riksmarskalk 1796 men avgick från posten 1801 och levde därefter huvudsakligen som privatman.
O. blev ledamot av Musikaliska Akademien 1798 och av Vetenskapsakademien 1804.
Bland O:s litterära alster kan nämnas idédikterna Ode öfver hoppet och Ode öfver ödet (båda från tiden 1772–74), landskapsdikten Skördarne (tr. 1796), skämtberättelsen Disa (tr. 1798) och diktcykeln Dagens stunder (tr. 1805). O. var också mycket anlitad som tillfällighetsdiktare vid hovet. Under sina senare år ägnade han sig bl.a. åt att omarbeta och utvidga sina egna arbeten och åt att översätta Miltons Paradise Lost och Tassos Gerusalemme liberata. O. var en av de 13 ledamöter som utsågs av Gustaf III själv och tog sitt inträde på stol 8 i samband med Akademiens instiftande 5 april 1786.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal (SAH från år 1786, band 1); Äreminne öfver Konung Gustaf III.
Minnesteckning över O. av C. D. af Wirsén i SAH från år 1796, band 61.