P. föddes 3 okt. 1908 i Stockholm och avled 13 dec. 1976. Han var son till häradshövdingen jur. dr Bror P. och Signe Anderberg.

P. avlade studentexamen i Stockholm 1925 och blev jur. kand. i Lund 1930. Dessutom studerade han historia samt nordiska och romanska språk och blev fil. kand. 1932. Han blev fiskal vid Svea hovrätt 1936 och assessor 1943. Åren 1950–63 var han utrikesråd och chef för Utrikesdepartementets rättsavdelning (ambassadörs namn 1957) och 1963–67 president i Svea hovrätt. Från 1967 var han ledamot av Internationella domstolen i Haag.

P. var sakkunnig i FN:s generalförsamling 1948–61, ledamot av FN:s administrativa domstol 1952–67, av Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna 1954–69 (ordförande 1962–67), av Permanenta skiljedomstolen i Haag från 1955 och av Europarådets domstol för de mänskliga rättigheterna från 1971. Han var styrelseledamot i Institutet för rättshistorisk forskning från 1947, ledamot av Stockholms domkapitel 1952–67 och styrelseledamot i Stiftelsen Skansen och i Svenska Turistföreningen.

P. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1969.

Bland P:s skrifter märks Svea hovrätt 1614–1664 (1964). P. invaldes i Akademien 6 mars 1969 på stol 1 efter Birger Ekeberg och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

P. tilldelades Kungliga priset 1968.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Ekeberg (SAH från år 1886, band 77).