Rudin, Waldemar
Rudin, Erik Georg Waldemar Napoleon, teolog, universitetslärare (1833–1921). Invald 1896.
R. föddes 20 juli 1833 i Östra Ryds socken (Östergötlands län) och avled 2 jan. 1921. Han var son till löjtnanten Erik Waldemar R. och Lovisa Elisabet König.
R. studerade i Uppsala, där han blev fil. kand. och fil. dr 1857, avlade teologiska examina 1859 och 1864 och blev teol. dr 1877. Han var föreståndare för Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsinstitut 1862–69 och komminister i Klara församling i Stockholm 1869–73. Åren 1871–75 var han docent, 1877–92 e.o. professor och 1892–1900 professor i exegetik i Uppsala.
R. var e.o. hovpredikant 1872–92, ledamot av kyrkomötet 1883–1908 och ledamot av bibelkommissionen 1884–1915.
Bland R:s skrifter märks Evighetsvinklar, predikningar öfver kyrkoårets texter (1872–99) och Sören Kierkegaards person och författarskap (1, 1880). Postumt utgavs Tankar ur det inre livet (1–3, 1923–25). R. invaldes i Akademien 26 mars 1896 på stol 16 efter Viktor Rydberg och tog sitt inträde 20 dec. samma år.
R. tilldelades Kungliga priset 1888.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Rydberg (SAH från år 1886, band 11); minnesteckning över Olof Kolmodin.