Schück, Henrik
Schück, Johan Henrik Emil, litteratur- och kulturhistoriker (1855–1947). Invald 1913.
S. föddes 2 nov. 1855 i Stockholm och avled 3 okt. 1947. Han var son till grosshandlaren Adolf Henrik S. och Laura Johanna Sjöberg.
S. studerade i Uppsala, där han blev fil. kand. 1878, fil. lic. 1881 samt fil. dr och docent i litteraturhistoria 1882. Han var professor i estetik samt litteratur- och konsthistoria i Lund 1890–98, i samma ämnen i Uppsala 1898–1918 samt i litteraturhistoria med poetik i Uppsala 1918–20. Åren 1905–18 var han universitetets rektor.
S. var ordförande i Nobelstiftelsens styrelse 1918–29.
S. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1893 (preses 1922–37) och av Vetenskapsakademien 1908.
Ur S:s omfattande produktion kan nämnas Illustrerad svensk litteraturhistoria (tills. m. Karl Warburg, 1–3, 1896–97; omarbetad av S. ensam, 1–6, 1926–30), Rom. En vandring genom seklerna (1–2, 1912–14), Shakspere och hans tid (1–2, 1916), Allmän litteraturhistoria (1–7, 1919–26), Kgl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Dess förhistoria och historia (1–8, 1932–44). S. invaldes i Akademien 16 jan. 1913 på stol 3 efter Carl Gustaf Malmström och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Han var ledamot av Nobelkommittén 1920–36 och tjänstgjorde som Akademiens ombudsman (ekonomiske förtroendeman) 1921–45.
S. tilldelades Kungliga priset 1890.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Malmström (SAH från år 1886, band 25); minnesteckningar över bl.a. Engelbrekt, Petrus de Dacia, Petter Forsskål, Alfred Nobel och Elis Schröderheim. S. författade även på Akademiens uppdrag Svenska Akademiens historia (1–7, 1935–39).