S. föddes 10 aug. 1762 i Stockholm och avled 5 sept. 1816. Han var son till ämbetsmannen och numismatikern Fredrik Silfverstolpe och friherrinnan Eleonora Catharina Leijonhufvud.

S. studerade i Uppsala och avlade kansliexamen 1780, varefter han var förste kanslist i Riddarhuskansliet 1782–95 och kopist i Krigsexpeditionen 1782–89. Han var handsekreterare åt änkedrottningen från 1792 (tillika kammarherre från 1811) och från 1795 även riddarhussekreterare.

S. tillhörde från 1789 oppositionen och var även starkt kritisk till den Reuterholmska regimen. Vid 1809–10 års riksdag tillhörde han konstitutionsutskottet och fick bl.a. stort inflytande över utformningen av tryckfrihetsförordningen.

S. blev ledamot av Musikaliska Akademien 1793 och av Vetenskapsakademien 1798.

S. framträdde som skald med bl.a. fabler i Lafontaines efterföljd, versberättelser i Kellgrens och Leopolds stil samt elegier och dryckesvisor. Han utgav även skrifter i estetiska, pedagogiska och politiska ämnen. S. invaldes i Akademien 12 juni 1794 på stol 7 efter Axel von Fersen d.ä. och tog sitt inträde 4 mars 1795.

S. tilldelades Mindre priset i vältalighet 1787 för Äreminne öfver Birger Jarl, Stora priset i vältalighet 1791 för Äreminne öfver Sten Sture den yngre och Stora priset i skaldekonst 1792 för Skaldebref till dem, som söka ett odödligt namn.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskrifterna 1787, 1791 och 1792; inträdestal över Fersen (SAH från år 1786, band 5); Försök till en afhandling om vitterhetens inflytelse på allmänna förståndsodlingen och sederna.