S. föddes 1 jan. 1842 i Drängsereds socken (Hallands län) och avled 30 maj 1924. Han var son till prosten Peter S. och Margareta Johanna von Wachenfeldt.

S. blev 1858 student i Lund, där han också blev fil. kand. 1863 och fil. dr 1865. Han blev docent i nordiska språk 1865, adjunkt 1872, e.o. professor 1886 och professor 1892, allt i Lund. Åren 1897–99 var han universitetets prorektor. S. lämnade professuren 1907.

Åren 1884–1892 var S. redaktör och närmast ansvarig för ledningen av arbetet vid Svenska Akademiens ordboksredaktion. Efter Theodor Wiséns död 1892 var han redaktionens chef fram till 1912.

S. blev ledamot av Vetenskapsakademien 1900 och av Vitterhetsakademien 1909.

Bland S:s skrifter märks Om verbets rektion i fornsvenskan (1865), Om främmande ords behandling i fornsvenskan (1867) och Hufvudepokerna af svenska språkets utbildning (1870). Hans mest kända verk är dock Ordbok öfver svenska medeltidsspråket (1–2, 1884–1918). S. invaldes i Akademien 19 maj 1892 på stol 5 efter Theodor Wisén och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

S. tilldelades Mindre priset i vältalighet 1868 och Kungliga priset 1886.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Wisén (SAH från år 1886, band 7).