S. föddes 27 juni 1913 i Stenberga socken (Jönköpings län) och avled 12 juni 1980. Han var son till järnvägsinspektören Lars Waldemar S. och Greta Maria Stålhammar.

S. avlade studentexamen i Stockholm 1931 och studerade därefter vid Stockholms högskola, där han blev fil. mag. 1934, fil. lic. 1940 och fil. dr och docent i nordiska språk 1946. Åren 1946–54 var han verksam vid Vitterhetsakademiens diplomatariekommitté, varefter han 1955 blev professor i nordiska språk vid Stockholms högskola. Han lämnade professuren 1971 och innehade därefter en forskartjänst vid Svenska Akademien.

S. var ledamot av bibelkommissionen 1963–69. Han var ordförande i Svenska språknämnden från 1967 och i Svenska vitterhetssamfundet från 1969.

S. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1962.

Bland S:s skrifter märks Studier över de svenska ortnamnen på -inge (1946), Syntaktiska och stilistiska studier i fornnordiskt lagspråk (1958), Några drag i det svenska bibelspråkets historia 1526–1917 (1968) och Vers och språk i Vasatidens och stormaktstidens svenska diktning (1975). S. invaldes i Akademien 18 april 1974 på stol 3 efter H. S. Nyberg och tog sitt inträde 20 dec. samma år.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Nyberg (SAH från år 1886, band 82); minnesteckning över Georg Stiernhielm.