Strandberg, Carl

S. föddes 17 jan. 1818 i Stigtomta socken (Södermanlands län) och avled 5 febr. 1877. Han var son till kyrkoherden Olof S. och Christina Maria Berg, dessutom kusin till Carl Gustaf S. (stol 12).
Efter skolgång i Nyköping och Strängnäs arbetade S. från 1834 ett par år som informator. Han blev student i Uppsala 1837 men flyttade redan 1838 till Lund, där han kom att bli en av de ledande inom den liberala, patriotiska och skandinavistiska studentrörelsen. Efter kansliexamen 1846 flyttade han 1848 till Stockholm, där han medarbetade i olika tidningar. Åren 1852–65 var han fast medarbetare i Stockholms Dagblad, bl.a. som teaterkritiker, och från 1865 var han redaktör för Post- och Inrikes Tidningar.
S. blev ledamot av Musikaliska Akademien 1864.
S. publicerade sina dikter under pseudonymen Talis Qualis. Bland hans diktsamlingar märks Sånger i pansar (1845, med bl.a. hymnen Ur svenska hjärtans djup), Vilda rosor (1848, sonetter) och Dikter (1, 1854; 2, 1861). S. översatte också Byrons poetiska berättelser till svenska (utg. 1853–69). S. invaldes i Akademien 27 mars 1862 på stol 16 efter Israel Hwasser och tog sitt inträde 20 dec. samma år.
S. tilldelades Akademiens jetong i guld 1857 och Kungliga priset 1861.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Hwasser (SAH från år 1796, band 36).
Minnesteckning över S. av P. Hallström i SAH från år 1886, band 24.