S. föddes 25 nov. 1786 i Umeå landsförsamling och avled 18 jan. 1862. Han var son till förste lantmätaren Anders Magnus S. och Beata Zimmerman.

S. blev 1808 student i Uppsala, där han studerade historia och klassiska språk, men han tvingades 1810 att avbryta studierna av ekonomiska skäl. Han flyttade till Stockholm, där han med ringa framgång sökte etablera sig i tryckeribranschen. I stället ägnade han sig åt historisk forskning, varunder han försörjde sig bl.a. som korrekturläsare och som medarbetare vid Lantbruksakademiens statistiska kontor. Från och med 1828–30 års riksdag uppbar han årligt understöd för sina forskningar, från 1839 även en årlig pension från Svenska Akademien.

S. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1834 och av Vetenskapsakademien 1845.

Bland S:s historiska arbeten märks Svenska folkets historia under konungarne af Vasaätten (1–3, 1819–23; omfattar tiden fram till 1544), Svenska folkets historia från äldsta till närwarande tider (1–5, 1834–54; till 1319) och Sveriges historia i sammandrag (1–3, 1857–60; till 1560). S. invaldes i Akademien 18 sept. 1837 på stol 17 efter Gustaf af Wetterstedt och tog sitt inträde 20 dec. 1838.

S. tilldelades Kungliga priset 1836.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Wetterstedt (SAH från år 1796, band 19).