Tegnér, Esaias

T. föddes 13 nov. 1782 på Kyrkerud i By socken (Värmlands län) och avled 2 nov. 1846. Han var son till kyrkoherden Esaias T. och Sara Maria Seidelius, dessutom svärfar till sin efterträdare på stol 8, C. W. Böttiger, och farfar till språkvetenskapsmannen Esaias T. (stol 9).
T. inskrevs 1799 vid Lunds universitet, där han studerade bl.a. grekiska, latin, filosofi och estetik. Han blev 1802 fil. kand. och magister, 1803 docent i estetik och 1805 adjunkt i samma ämne, 1808 tf. professor i estetik och 1812 professor i grekiska. T. prästvigdes 1812 och erhöll som prebende ett pastorat utanför Lund. Han utnämndes 1824 till biskop i Växjö, dit han flyttade 1826.
T. deltog som ledamot av prästeståndet i riksdagarna 1828–30, 1834–35 och 1840.
T. blev ledamot av Vitterhetsakademien 1821 och av Vetenskapsakademien 1835.
Ur T:s diktning kan nämnas idédikterna Det eviga (1810), Skidbladner (1812) och Flyttfoglarne (1812), det patriotiska poemet Svea (1811), hjältedikterna Hjelten (1813; om Napoleon) och Carl XII (1818), de estetiskt-kulturella programförklaringarna Tal vid jubelfesten 1817 och Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820, hexameteridyllen Nattvardsbarnen (1820), diktcykeln Frithiofs saga (tr. 1825), de starkt personliga dikterna Mjeltsjukan (1825) och Den döde (1834) samt den akademiska festdikten Sång den 5 april 1836. T. invaldes i Akademien 5 nov. 1818 på stol 8 efter Johan Gabriel Oxenstierna och tog sitt inträde 22 juni 1819.
T. tilldelades Stora priset i skaldekonst 1811 för dikten Svea.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskriften 1811; inträdestal över Oxenstierna (SAH från år 1796, band 9); Sång den 5 april 1836 (skriven till Akademiens 50-årsjubileum); Minnessång öfver Johan Olof Wallin.
Minnesteckning över T. av V. von Heidenstam i SAH från år 1886, band 28.