T. föddes 16 juni 1798 i Fjälkinge socken (Kristianstads län) och avled 9 juli 1865. Han var son till pastorn Albrecht Johan Pisarski och Maria Sophia Thomaeus.

T. blev student 1812, avlade teologisk examen 1820, prästvigdes 1821, blev docent 1827, e.o. adjunkt 1831, professor i pastoralteologi 1833 och professor i dogmatik och moralteologi 1845, allt i Lund. Han var 1850–56 domprost i Göteborg och från 1856 till sin död biskop i Lund.

Åren 1840–56 var T. riksdagsledamot och engagerade sig som sådan i frågor rörande folkrepresentation, kyrkopolitik, undervisningsväsen och folknykterhet.

T:s litterära produktion omfattar främst översättningar av klassiska och romantiska författare. Ryktbara blev hans tolkningar av ett antal Shakespearedramer (1825). T. var också en berömd talare och predikant. Tillsammans med H. Reuterdahl grundade och utgav han Theologisk Quartalskrift. T. invaldes i Akademien 22 nov. 1855 på stol 18 efter Per Daniel Amadeus Atterbom och tog sitt inträde 29 maj 1857.

T. tilldelades Stora priset i vältalighet 1849.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Atterbom (SAH från år 1796, band 29).

Minnesteckning över T. av K. R. Gierow i SAH från år 1886, band 81.