Valerius, Johan David

V. föddes 13 jan. 1776 i Göteborg och avled 4 aug. 1852. Han var son till kyrkoherden Erik Wallerius och Catharina Christina Ekman.
V. avlade juridisk examen i Uppsala 1793. Efter några års arbete i Justitierevisionen var han 1797–1806 ombudsman och sekreterare vid Kungliga teatern och (till 1804) även skådespelare där. Åren 1805–09 var han presidentsekreterare i Krigskollegium, 1810–20 förste expeditionssekreterare i Handels- och finansexpeditionen och 1820–22 landssekreterare i Östergötlands län. V. blev 1824 kanslidepartementschef i Generaltullstyrelsen (kansliråds titel 1826). Han pensionerades 1841.
V. var sekreterare i konstitutionsutskottet vid flera riksdagar, bl.a. 1809–10.
V. blev ledamot av Musikaliska Akademien 1827.
Under sin tid vid Kungliga teatern översatte V. en stor mängd skådespel, operatexter m.m. Han skrev också lärodikter, t.ex. Tålamodet (1803) och Mannastyrkan (1807), och visor (Visor och sångstycken, 1–2, 1809–11) och var en ofta anlitad festpoet. V. invaldes i Akademien 1 juni 1826 på stol 15 efter Carl Birger Rutström och tog sitt inträde 29 nov. samma år.
V. tilldelades Mindre priset 1800, 1804, 1807 och 1824 (sistnämnda år för en översättning av en episod ur Lucanus’ Pharsalia), Stora priset i skaldekonst 1803 för lärodikten Tålamodet och Lundbladska priset 1808.
Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskrifterna 1803 och 1824; inträdestal över Rutström (SAH från år 1796, band 12); minnesteckning över Carl Michael Bellman.