W. föddes 15 okt. 1779 i Yttre Skomsarby i Stora Tuna socken (Kopparbergs län) och avled 30 juni 1839. Han var son till kaptenen Johan Abraham W. och Beata Charlotta Harkman.

W. blev 1799 student i Uppsala, där han blev fil. mag. 1803. Han prästvigdes 1806, blev teol. adjunkt vid Karlberg samma år, kyrkoherde i Solna 1809, kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stockholm 1812, domprost i Västerås 1816, pastor primarius i Stockholm 1818 och ärkebiskop 1837.

W. tillhörde riksdagen från 1815. Han var ledamot av 1811 års psalmbokskommitté och av bibelkommissionen från 1834. Han blev 1811 prins Oscars lärare och 1830 överhovpredikant.

W. blev ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1810, av Musikaliska Akademien 1818 och av Vetenskapsakademien 1827.

Bland W:s tidiga diktning märks lärodikten Uppfostraren (1805) och den patriotiska dikten Gustaf III (1808). Han gjorde sin största insats som psalmdiktare: i 1819 års psalmbok bidrog han med ca 130 originalpsalmer och ca 200 bearbetningar och översättningar. I hans senare diktning märks den personligt präglade dikten Hemsjukan (1821) och dödsfantasin Dödens engel (påbörjad 1834). För samtiden var W. mest känd som talare och predikant. W. invaldes i Akademien 29 mars 1810 på stol 1 efter Nils Philip Gyldenstolpe och tog sitt inträde 29 maj 1811.

W. tilldelades Stora priset i skaldekonst 1805 för Uppfostraren och samma pris 1808 för Gustaf III samt Mindre priset 1803, 1805 och 1807.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): prisskrifterna 1805 och 1808; inträdestal över Gyldenstolpe (SAH från år 1796, band 6); Tal vid femtioårsfesten den 5 april 1836; Dödens engel.