W. föddes 2 okt. 1817 i Lidköping och avled 24 aug. 1901. Han var son till kontraktsprosten Gunnar W. och Sara Margareta (Greta) Klingstedt.

W. blev 1837 student i Uppsala, där han bl.a. umgicks i Malla Silfverstolpes salonger och upptogs i studentsällskapet Juvenalerna. Han blev 1845 fil. mag. på en filosofisk avhandling och 1847 docent i estetik. Åren 1849–61 var han lektor i filosofi och logik i Skara och ägnade sig parallellt härmed åt musiken. Han var 1861–65 engagerad i arbetet på det blivande Nationalmuseum och utarbetade själv museikommitténs förslag till betänkande. W. blev 1865 byråchef i Ecklesiastikdepartementet, var 1870–75 ecklesiastikminister, 1875–88 landshövding i Kronobergs län och 1888–91 åter ecklesiastikminister. I regeringen spelade W. en betydande roll och genomförde flera viktiga undervisningsreformer.

W. var ledamot av Första kammaren från 1875 och tillhörde riksdagens talmanskonferens 1894–1901.

W. blev ledamot av Musikaliska Akademien 1850.

W:s tidiga musikaliska produktion består av bl.a. solosånger och manskörer (t.ex. Hör oss, Svea). Hit hör också hans mest kända verk: Gluntarne, en samling duetter för baryton och bas (utg. 1849–51). Hans senare kompositioner utgörs främst av andlig vokalmusik. W:s litterära produktion, med bl.a. Gluntarne och Romerska minnen (från en Italienresa 1851–52), utgavs i Samlade skrifter (1–4, 1881–85). W. invaldes i Akademien 6 dec. 1866 på stol 2 efter Christian Fahlcrantz och tog sitt inträde 20 dec. 1867.

W. tilldelades Kungliga priset 1850.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Fahlcrantz (SAH från år 1796, band 43).