W. föddes 9 dec. 1842 på Bällsta gård i Vallentuna socken (Stockholms län) och avled 12 juni 1912. Han var son till översten Carl Thure af W. och Virginia Charlotta Elisabeth Eleonore von Schulzenheim, dessutom brorsons son till Gustaf Fredrik W. (stol 12).

W. studerade i Uppsala, där han avlade kansliexamen 1862 och blev fil. kand. och fil. dr 1866. Efter en tvåårig studieresa utomlands blev han docent i litteraturhistoria i Uppsala och 1870 lektor i svenska och latin vid läroverket där. Han lämnade lektoratet 1875 för att bli museibibliotekarie i Göteborg men flyttade fem år senare till Stockholm. Där var han, vid sidan av arbetet i Svenska Akademien, verksam som litteraturkritiker i Post- och Inrikes Tidningar (från 1880) och i Vårt Land (från 1886).

W. blev ledamot av Vetenskapsakademien 1905.

I W:s författarskap ingår dels litteraturkritik, dels minnesteckningar, dels diktsamlingar. Bland de sistnämnda märks Dikter (1876), Nya dikter (1880), Vintergrönt (1890), Toner och sägner (1893) och Visor, romanser och ballader (1899). W. invaldes i Akademien 20 mars 1879 på stol 8 efter Carl Wilhelm Böttiger och tog sitt inträde 20 dec. samma år. Den 13 nov. 1884 utsågs han till ständig sekreterare, tillträdde posten samma dag och kvarstod till sin död. Han var ledamot av Nobelkommittén (tillika ordförande) 1900–12.

W. tilldelades Kungliga priset 1878.

Skr. i Svenska Akademiens Handlingar (SAH): inträdestal över Böttiger (SAH från år 1796, band 56); minnesteckningar över Johan Gabriel Oxenstierna, Frans Michael Franzén, Karl August Nicander och Bernhard von Beskow.