Svar på inträdestalet

Svar på inträdestalet

Svar på Anders Olssons inträdestal av Akademiens direktör herr Englund

Min herre!

Ni har med precision och ömsinthet tecknat den långa gärning som var Lars Forssells. Ni har väl fångat hans imponerande skaparmässiga vingbredd, för han var stor, i sina förmågor och sina intressen, i sitt mörker och i sitt ljus. Lars Forssell var, som Ni mycket riktigt påpekat, sin generations allsidigaste diktare. Få genrer var honom främmande, och han var sannerligen folkkär – för övrigt ett epitet han bar med lätthet. För att parafrasera Lars Forssell: de flesta författare skulle inte drömma om att göra det som de drömmer om att göra. Men han gjorde det. I trettiosex år var han medlem i denna krets; spåren efter hans långvariga ledamotskap dröjer kvar, liksom vår saknad.

Ni, min herre, är också en synnerligen mångsidig person. Ni är både poet och vetenskapare. Och båda sysslorna har Ni utfört med en talang som skänkt Er själv stor heder och oss andra stor glädje. Närhelst Ni låtit Ert sökande ljus skina över ett objekt, har Ert känsliga och klara snille vunnit viktiga insikter, detta oavsett om objektet varit de fragmentariska formernas historia eller den litterära figuren Intet. Likaså har Ni i Era studier av centrala författare som Gunnar Björling, Gunnar Ekelöf och Vilhelm Ekelund på ett imponerande vis brutit ny väg. Det är därför med både glädje och förväntan som jag hälsar Er välkommen att som ledamot delta i Svenska Akademiens arbete och gemenskap. När Ni undertecknat stadgarna, kommer Ni att ledsagas till stol nummer fyra, och när Ni intagit den är Ni, min herre, framgent, för att använda vår stiftares ord, En av De Aderton.