Svenska Akademiens logotyp

Det tidiga 1800-talet (1809–1834)

Efter den statskupp 1809 varigenom Gustaf IV Adolf avsattes uppsteg på tronen en av dem som 14 år tidigare hade suspenderat Svenska Akademien. Karl XIII:s trontillträde innebar dock ingen påtaglig förändring för Akademien. Hans intresse för dess verksamhet var fortfarande mycket litet, och han deltog inte i någon av sammankomsterna, varken de offentliga eller de enskilda. Kronprinsen, den blivande Karl XIV Johan, visade däremot större intresse, trots de svårigheter han som född fransman hade med svenska språket.

De skrifter som vann pris i Svenska Akademiens pristävlingar i början av 1800-talet var i stort sett opåverkade av de nya litterära strömningarna i Sverige och ute i Europa. Akademiens ställning som nationell smakdomstol kom därför av nyromantikerna, "den nya skolan", att uppfattas som ett hinder för den svenska litteraturens utveckling. 

I den strid som 1810–20 fördes i tidskrifter och broschyrer mellan den nya och den gamla skolan utsattes Akademien och vissa av dess ledamöter vid ett flertal tillfällen för häftiga angrepp. Akademien svarade inte på angreppen, och av de enskilda ledamöterna var det knappast någon som gick i svaromål. Så småningom ebbade striden ut. Den nya skolan hade segrat, och dess anhängare kunde konstatera att de nya strömningarna hade vunnit insteg även i Svenska Akademien.

Nils von Rosenstein hade varit Akademiens sekreterare ända sedan instiftelsen, därtill utsedd av Gustaf III själv. Hans själsförmögenheter hade med åren avtagit, men han hade inte velat lämna ifrån sig sekreterarsysslan till någon annan. När han 1824 gick ur tiden, hade han innehaft posten i hela 38 år.

Till ny sekreterare utsågs Frans Michael Franzén (invald 1808), som var en framstående skald och en älskvärd och allmänt omtyckt person. Men han var hjälplös och opraktisk och på det hela taget olämplig för posten. Vad som behövdes var en driftig och energisk sekreterare, som kunde lyfta upp Akademien ur den vågdal där den befann sig.

Franzén utnämndes 1831 till biskop i Härnösand, och det blev nödvändigt att utse en ny ständig sekreterare. Vid valet 1834 utsågs till ny sekreterare Bernhard von Beskow (invald 1828), en man som hade alla de egenskaper som krävdes för att göra honom till den ledare som Akademien så väl behövde.

Några av Akademiens mest framstående ledamöter under 1800-talets förra hälft: (fr.v.) J.O.Wallin, F.M. Franzén, J.J.Berzelius, E.G. Geijer, E. Tegnér
Målning av J.G. Sandberg