Svenska Akademiens logotyp

Interregnum (1868–1884)

Efter Beskows död följde en period då Akademien inte hade någon verklig ledare, och sekreterarna avlöste varandra i ganska rask följd.

Vid slutet av Beskows sekretariat var kategorin poeter svagt representerad i Akademien. Men tio år efter hans död invaldes två av det slutande 1800-talets största skalder, Carl Snoilsky och Viktor Rydberg. Ganska snart därefter invaldes en man som inte var lika stor poet som Rydberg och Snoilsky men som skulle komma att spela en viktig roll i Akademiens följande historia: Carl David af Wirsén. Språkmännen i Akademien hade tidigare inte varit särskilt många, men 1849 hade det inletts en succession av språkmän på stol 5 som skulle komma att räcka i över hundra år.

Även efter sin död kom Beskow att göra en stor insats för Akademien. Det visade sig nämligen, att han i sitt testamente hade bestämt att Akademien efter hans och hans makas död skulle få förvärva hans hus i Stockholm till ett billigt pris. År 1877 kunde Akademien äntligen flytta in under eget tak efter att i nära hundra år tvingats ambulera mellan olika lokaler på slottet.

Akademiens inre arbete fortgick ungefär som tidigare. Den språkliga verksamheten dominerades av ordboken, men nu tillkom arbetet på Svenska Akademiens ordlista, vars första upplaga utkom 1874. Granskningen av tävlingsskrifterna var den andra stora huvuduppgiften.

Det interregnum som hade rått efter Beskows död 1868 upphörde slutligen 1884, då Carl David af Wirsén utsågs till ny ständig sekreterare. Därmed hade en ny period inträtt i Svenska Akademiens historia.