Svenska Akademiens logotyp

Tal av Akademiens direktör herr Riad

Förr fanns befrielse för slav och träl
När kroppen var uttjänt steg därur en själ
och svingade sig emot gudomen opp
med jublande språng och med himmelska hopp[1]

Det är trösterikt att lyssna till skaldens ord om en värld där ramarna var givna och det fanns svar på de stora frågorna. Naturen var ordnad som en pyramid, arterna hade sina platser med människan högst upp. Det fanns rentav ett öga ovanifrån som kunde bekräfta vem det var som stod överst, ödmjuk endast inför gudomen.
     Denna ordning har i många avseenden vittrat sönder. Skalden fortsätter:

Men numer är själstanken hopplöst förbi
Vår kropp är vår borg och vårt artilleri
Vi joggar i trans, äter sunt för vi vet
att kroppen kan tränas till odödlighet

Intresset för kroppen, i vetenskap och vardag, har fått oss att successivt relativisera vår egen position, att relativisera själva begreppet position. Evolutionen går bara framåt från de lägen organismerna intar vid varje tidpunkt i sina givna miljöer. Frågan om vem som står högst eller lägst av åsna och häst är felställd.
     I vår självbild lever dock den gamla ordningen kvar. Det är inte konstigt. Ingen annan varelse kan stoltsera med ett så effektivt och komplext kommunikationsmedel som människan. Språket har gynnat människans tankearbete och tekniska utveckling, hennes förfinade kultur och fördjupade samtal.

Varifrån kommer detta unika redskap? En vanlig föreställning är att behovet av kommunikation mellan människor driver fram språket, antingen för koordination i jaktlaget eller för knytandet av sociala band, som en variant på att plocka löss ur varandras päls. Man utgår då från en intuitivt tillgänglig idé om att språket börjar med rudimentära yttranden i stil med ”Mat där”, ”Olle berget”, kanske också ”You Jane”. Våra förfäder skulle då kommunicera med enkla men betydelsedigra meddelanden förankrade i den omedelbara situationen. Det känns liksom fullt möjligt att få fram ett budskap på detta sätt.
     Men denna känsla avspeglar en kommunikation utan grammatik, där det överordnade behovet är att äntligen få börja tala. Grammatiken, antar man, utvecklas sedan runt de funktionella yttrandena för att omsider blomma ut i all sin prydno, så att språket kan tas i den mänskliga kulturens tjänst.
     Dock finns det två krux med denna föreställning. Det ena är idén om den talträngda människan – den kommer nog från vår tid. Det andra är att kommunikationen skulle vara äldre än grammatiken. Det finns mycket som talar för att det är precis tvärtom, dvs. att numerus, genus, person, komparation, tempus, aspekt, modus och tematiska roller har mycket djupare rottrådar än samtalet.[2]

Häromåret genomförde Christian Agrillo och hans psykologkollegor vid universitetet i Padua ett experiment där man studerade numeriska kategorier i ett evolutionärt perspektiv.[3] För att greppa över ett ordentligt segment av evolutionen undersökte man dels homo sapiens, dels poecilia reticulata. Den senare var för en generation sedan den vanligaste och kanske billigaste akvariefisken, guppy kallad.
     Forskarna ville, i ett och samma experiment, testa två olika numeriska system, i första hand hos guppyerna.
     Det första, det s.k. approximativa nummersystemet, används för att bedöma vilken av två kvantiteter som är störst. Proportionen mellan de jämförda kvantiteterna spelar roll. Det är lättare att se skillnaden mellan en stråkkvartett och en stråkorkester än mellan två nästan lika stora kammarkörer.
     Det andra systemet, det s.k. parallella individueringssystemet, innebär en förmåga att samtidigt följa 3–4 objekt med blicken. Denna förmåga skulle kunna ingå i den evolutionära basen till vår matematik. Det handlar då om exakt räkning av individer snarare än skattning av proportioner.
     Experimentet med guppyer utfördes i ett rektangulärt akvarium med tre avdelningar – två mindre sidotankar och en större i mitten. I sidotankarna placerades guppyer i olika antal, varierande från stim på 24 fiskar ner till enstaka individer. I mittentanken fanns en målad ring såsom i en ishockeyrink. I varje omgång gjordes där ett nersläpp, en tekning om man så vill, med en guppy som puck. Guppyerna simmade oftare mot det större stimmet än mot det mindre, vilket är klokt gjort av den som vill optimera chanserna att överleva och sprida sina gener. Vid jämförelser av större fiskmängder visade guppyerna känslighet för proportionen och lyckades bättre ju större skillnaden var. Det kunde fastställas att arten besitter det första, approximativa nummersystemet.
     Men när färre artfränder placerades i sidotankarna upphörde proportionen mellan dem att spela någon roll. Guppyerna valde den större fiskmängden lika bra vid 3 mot 4 som vid 1 mot 4. Detta tolkades som stöd för att guppyn räknar individer och alltså även använder det parallella individueringssystemet.
     Forskningsstudien vore inte stringent utan ett explicit experiment med homo sapiens. Man hittade representanter för den arten bland studenter på grundnivå. De betedde sig som förväntat.
     Självfallet är människan den större matematikern av de två arterna – tänk bara på successorfunktionen och pi – men det är inte poängen. Den riktigt stora poängen, icke anteciperad av Paduaforskarna, kan räknas hem av dem som söker språkets ursprung. Detta rapporterar professor Chris Golston, en språkvetare, i en nyligen publicerad artikel.[4]
     Guppyns numeriska förmågor motsvarar nämligen precis de två sätt som numerisk information hanteras på i de mänskliga språkens grammatik. Termerna för det är komparation och numerus. Komparation yttrar sig i svenskan bland annat som gradböjning av adjektiv (glad, gladare). Numerus markerar distinktionerna mellan singularis och pluralis, ibland också dualis, och i några få språk trialis.
     Det går således en sammanhängande evolutionär tråd från guppyns kognition i sin naturliga miljö via alla mellanliggande arter till människans grammatiska kategorier numerus och komparation. Varje människa kan fortsättningsvis spegla sitt anlete inte bara i akvariets vattenyta, utan också i de små fiskögon som blickar tillbaka.

Det knippe starka hypoteser som nu emanerar ur guppyns räkneförmågor skulle innebära att alla grammatiska kategorier i människospråken vore grundade i kognitionen. Det skulle betyda att språkets struktur, dvs. grammatiken, föregick språkets användning i interaktion, dvs. kommunikation. Med många miljoner år. Här kan bara återges några korta indikationer på hur det tycks stå till med tre grammatiska kategorier till; person, genus och tempus.
     Den första kategorin, person, handlar om självreferens. 1. person är referens till själv, medan 2. person och 3. person är referens till icke-själv. Inom kategorin icke-själv kan man sedan skilja artfrände som jag interagerar med – det är 2. person – från allt annat (3. person). Den kognitiva kategorin är uppenbar hos hund, katt och kreatur, som hyggligt håller reda på gränserna för den egna kroppen och som vet vad de gör när de lekfullt knuffar till en artfrände. Men självreferens kan spåras hela vägen tillbaka till bakterierna. Bakterien vet nämligen också skillnaden mellan sig själv och andra. Den kan klumpa ihop sig med artfränder och bilda plack. Den kan också bilda front mot icke-själv (3. person). Det är vad vi kallar ett immunsystem.
     Den andra grammatiska kategorin, genus, utgör en sortering av substantiv och pronomen. Som bas för grammatiskt genus hittar man i världens språk två biologiska kategorier, dels s.k. naturligt genus, dvs. kön, dels animathet, dvs. levande kontra icke-levande. Kön är en självklar kategori för framgångsrikt alstrande av avkomma, och animathet som kognitiv kategori yttrar sig hos djur bland annat i att de skiljer rörelser utförda av levande varelser från annat som rör sig. Dessa två kategorier återfinns alltså i människogrammatiken. Däremot hittar vi i grammatiken inget exempel på något av de många andra sätt som finns att klassificera levande varelser, särskilt människor, alltså inte social status, etnicitet, yrke, ålder, hårfärg eller sexualitet.
     Den tredje grammatiska kategorin, tempus, motsvarar den kognitiva kategoriseringen av tidsförhållanden. Nuet är självklart. Det förflutna representerar minnen, och det framtida handlar om planering. Många djur har uppenbarligen dessa kategorier: Ekorren minns var den gömt nötterna, flyttfågeln hittar hem, och biet berättar med sin dans var det nyss såg mat. Testet för kategorin framtid är planerat beteende. När orangutanger samlar verktyg som de ska använda för lösa en uppgift ett halvt dygn senare, så tyder det på en futural uppfattning. Grunden för den grammatiska kategorin futurum går därmed åtminstone 14 miljoner år tillbaka, till den tid när vår utvecklingsgren avskilde sig från de stora aporna. Men också ekorren har en plan för sina nötter – nämligen att äta dem när vintern kommer. Det betyder många miljoner år till.
     Vi kunde fortsätta med aspekt, tematiska roller och modus, men det är dags att runda av.
     Betydelsen hos grammatiska kategorier är ytterst ren och enkel. Det mesta som har med betydelse att göra ligger istället i den lexikala semantiken, dvs. i glosorna och hur de anknyts till omvärlden. Där finns utrymme för mänsklig kunskap och beskrivande detaljer. Grammatiken, däremot, verkar inte ta några intryck av kulturen.
     Inget djur använder grammatikens kategorier i sin kommunikation (vad vi vet). Men grammatikens kategorier finns i djurens kognition. Därmed är de inte specifika för människan, än mindre grundade i mänsklig kommunikation.
     Det är förvisso en stor händelse när människan väl börjar använda språket för samtal. Det kan liknas vid när en dator med sitt operativsystem får ett modem kopplat till sig och börjar kunna dela med sig av sitt inre till sina artfränder. Vid denna händelse, när språket blir externt, manifesteras de förefintliga kognitiva kategorierna som grammatik.

När alltför stora frågor ställs blir svaren därefter, fantasifulla och förtröstansfulla. Men med testbara hypoteser blir frågorna hanterbara, i det här fallet genom att man plattar till den överdrivet pyramidala uppfattningen om människans position i faunan. I gengäld erbjuds vi en rikare och djupare förbundenhet med skapelsen, och kan kanske rentav känna en ny ödmjukhet inför den.


[1] Lasse Eriksson. Den sakrala profaniteten, ur Svenska njutningar – en show som låter som en omöjlighet, 1986.

[2] Derek Bickerton hävdade redan på åttiotalet att språket är grundat i kognition snarare än i kommunikation (Bickerton, D. 1990. Language and species. University of Chicago Press).

[3] Christian Agrillo, Laura Piffer, Angelo Bisazza, Brian Butterworth. 2018. Evidence for Two Numerical Systems That Are Similar in Humans and Guppies, PLoS ONE 7(2): e31923.

[4] Golston, Chris. 2018. φ-Features in Animal Cognition. Biolinguistics 12: 055–098.

Högtidssammankomster genom åren

2019

Svenska Akademiens årshögtid firades fredagen den 20 december i Stora Börssalen i närvaro av DD MM Konungen och Drottningen samt HKH Kronprinsessan Victoria och HKH Prins Daniel med uppvaktning, jämte en talrik samling åhörare.

Vid sammankomsten, som började klockan 5 e.m., var närvarande av Akademiens ledamöter Akademiens direktör herr Riad, Akademiens kansler ledamot Mossaed, Akademiens ständige sekreterare herr Malm, herr Runesson, herr Ralph, herr Olsson, herr Svenbro, herr Englund, herr Wästberg, fru Lugn, herr Espmark och herr Engdahl.

Akademiens direktör öppnade sammankomsten med ett tal.
Läs direktörstalet »

Direktören meddelade därpå att Akademien med sin höge beskyddares medgivande till ny ledamot valt och kallat poeten Tua Forsström. Den nyinvalda ledamoten infördes av ständige sekreteraren i Börssalen och höll sitt inträdestal, vilket besvarades av direktören.
Läs inträdestalet »

Direktören meddelade därpå att Akademien med sin höge beskyddares medgivande till ny ledamot valt och kallat författaren Ellen Mattson. Den nyinvalda ledamoten infördes av ständige sekreteraren i Börssalen och höll sitt inträdestal, vilket besvarades av direktören.
Läs inträdestalet »

Direktören meddelade därpå att Akademien med sin höge beskyddares medgivande till ny ledamot valt och kallat författaren Anne Swärd. Den nyinvalda ledamoten infördes av ständige sekreteraren i Börssalen och höll sitt inträdestal, vilket besvarades av direktören.
Läs inträdestalet »

Direktören meddelade därpå att Akademien med sin höge beskyddares medgivande till ny ledamot valt och kallat filosofen Åsa Wikforss. Den nyinvalda ledamoten infördes av ständige sekreteraren i Börssalen och höll sitt inträdestal, vilket besvarades av direktören.
Läs inträdestalet »

Därefter tillkännagavs att årets minnespenning, utförd av konstnären Peter Linde, var ägnad professorn i klassisk fornkunskap Martin P:son Nilsson. Åtsidan visar dennes porträtt. Inskriften på frånsidan lyder: ”DEOS QUI NOVIT AGRESTIS”. Minnesteckningen var författad av herr Svenbro, som läste ett utdrag därur.
Läs minnesteckningen »

Slutligen överlämnades ordet till Akademiens ständige sekreterare herr Malm, som föredrog följande berättelse:

Svenska Akademien har inte varit fulltalig vid detta bord på decennier. Det blev den inte i kväll heller, men det är med djup glädje jag konstaterar att det inte är långt ifrån. 2019 års högtidssammankomst har präglats av en osedvanlig spännvidd av perspektiv och insikter. Ett traditionsenligt utdrag ur årets minnesteckning har kombinerats med det föga traditionsenliga antalet fyra inträdestal – så många inträden samtidigt har inte förekommit sedan den 5 april år 1786. Årets högtidssammankomst har rymt förtätade och tankeväckande överväganden, inte minst om språkets och litteraturens vägar att möta det främmande, om förebilder och avsteg, om språk, litteratur och vetande, om verklighetens och litteraturens sanningar och osanningar. Vi gläder oss åt att gå vidare med de frågorna, och andra, under kommande år. Jag känner mig hedrad av att ha fått införa de fyra nya ledamöterna i kväll och Akademien är att lyckönska. En mångfald av perspektiv och erfarenheter behövs för en komplex verksamhet.
     När de av stiftaren utsedda männen tog sitt inträde för 233 år sedan var det i en ung Akademi som stod inför uppgiften att finna sina former. När nu fyra kvinnor tar inträde är det i en gammal Akademi som är i färd med att ompröva sina former. Under de senaste åren har Akademiens stadgar förtydligats och justerats. Funktioner och arbetsprocesser har bearbetats och preciserats i interna styrdokument, och de olika delarna av verksamheten har förts närmare varandra. Akademien har också strävat efter tydlighet utåt, mest påtagligt genom en årlig verksamhetsberättelse. Vi har haft starkt stöd av experter utifrån: för det organisatoriska arbetet professor Christer Sandahl som nu avslutar sitt arbete, för annan analys och rådgivning Lars Adlersson och Annika Sönnerberg.
     Traditioner ger en form av stabilitet – omprövning av traditionerna ger en annan. Akademien fortsätter sitt förnyelse- och reformarbete under 2020 och värnar samtidigt sin autonomi, sin egenart och sina traditioner.
     Efter ett turbulent 2018 tillkom i januari tre nya ledamöter och Akademiens arbete återvände till något som mer liknar normaltillstånd, men ett normaltillstånd präglat av reflektion över de egna arbetsformerna. Nobelprisarbetet försiggick på ovanligt vis, inte bara i det att både 2018 och 2019 års priser delades ut. Akademien har alltid anlitat utomstående experter, och i år prövades en ny form med externa ledamöter i Nobelkommittén för att bredda sakkunskapen. Nobelprisarbetet styrs aldrig av politiska hänsyn, men valet av pristagare kan få politiska effekter. Detta år var båda pristagarna kontroversiella, men på olika sätt och av olika skäl.
     Akademiens projekt ”Intensivutbildning i svenska för nyanlända skolelever”, finansierat av Wallenbergstiftelserna, är inne på sitt fjärde år. Projektet inbegriper en rad skolor och har utvecklat en framgångsrik modell för effektiv och likvärdig utbildning. Arbetet inriktas nu mot att sammanfatta resultaten och skapa lösningar för att möta det stora intresse som visas i skolor och kommuner över hela landet.
     I oktober lämnade oss herr Malmqvist, den äldste bland ledamöterna. Göran Malmqvist trotsade med typisk egenvilja sina krämpor i en för Akademien svår situation, och in i det sista delade han med sig av briljanta översättningar och betraktelser. Några dagar dessförinnan hade också tidigare ständiga sekreteraren Sara Danius gått bort, obarmhärtigt tidigt. Vi möttes aldrig som kolleger i Akademien, däremot som kolleger vid universitetet. Hennes intellekts skärpa och hennes tankes vidd utmärkte henne bland oss andra litteraturvetare, och som ständig sekreterare framträdde hon med stark lyskraft också i en svår tid.
     Under året har Akademiens bokutgivning fått några vackra tillskott. I klassikerserien har utkommit drottning Kristinas Maximer, översatta, kommenterade och introducerade av herr Engdahl. I Minnesbiblioteket har Bertil Malmbergs minnesteckning över poeten Edvard Bäckström utgivits med inledning av herr Wästberg, som även svarar för årets julbok, med titeln Läsebok. Julboken kommer att delas ut till alla här närvarande efter sammankomsten. Sist men inte minst har Svenska Akademiens Ordbok, häfte 394–398 Vrettväva utkommit. För den som undrar vad substantivet ”vrett” månde vara, är svaret att det helt enkelt är något man vrider, en variant till vred. Bokstaven X lär inte uppta så stort utrymme, men en hel del återstår innan Ö är avklarat. Ordbokens sista band beräknas utkomma år 2023.
     Kunskap skall inte tynga, så SAOB finns som bekant också i eterisk form på Internet, där webbplatsen svenska.se kombinerar SAOB med Svenska Akademiens ordlista och Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien. Ordböckerna på webben har under 2019 fått sex miljoner besök. Än mindre tyngande är Akademiens lika fria appar för Svensk ordbok, sedan starten nerladdad i närmare 200 000 exemplar, och SAOL, som har hämtats totalt 1,5 miljoner gånger.
     Akademien har under året, som tidigare, tillsammans med Vitterhetsakademien finansierat Litteraturbanken. Riksbankens Jubileumsfond, som möjliggjorde starten, har nu beviljat medel för storskalig digitalisering av hela 1800-talets svenska skönlitteratur. Nya vägar till vårt förflutna öppnar sig.
     Arbetet med en stor portal för svenska språket och litteraturen går vidare och kommer att bli synligt under nästa år. Med den vill Akademien vara lika tillgänglig för alla, både inom Sverige och utanför. Samtidigt har Akademien för avsikt att göra sig mer tillgänglig genom verksamheten i Börshuset. Serien ”Kvällar på Svenska Akademien” med olika teman kommer att utvecklas vidare, och vi ser för oss andra sätt att bjuda in till samarbeten och samtal om litteratur och kultur.

En viktig del i den löpande verksamheten är arbetet med priser, stipendier och bidrag. Årets priser och stipendier sammanfattas så här:

  •      Kungliga priset instiftades av Karl XIV Johan och anvisas fortfarande av Hans Majestät. Priset, som utdelas för förtjänstfulla insatser inom något av Akademiens intresseområden, har i år tilldelats Leif Zern.
  •      Bellmanpriset, instiftat 1920 av Anders och Emma Zorn och avsett att hedra en verkligt framstående svensk skald, har tillerkänts Gösta Ågren.
  •      Svenska Akademiens språkforskarpris, som skall hedra en verkligt framstående svensk språkforskare, har tilldelats Christer Platzack.
  •      Kellgrenpriset utgår ur den Gierowska donationen och utdelas för betydelsefull gärning inom Akademiens hela verksamhetsområde. Priset har i år tillfallit Fredric Bedoire.
  •      Gerard Bonniers pris skall tilldelas författare verksamma inom Akademiens intresseområde. Till mottagare av årets pris har utsetts Ronny Ambjörnsson.
  •      Ur Gerard Bonniers donation utgår även stipendier till unga, lovande författare. Dessa har i år tillfallit Karolina Ramqvist och Amanda Svensson.
  •      Svenska Akademiens Finlandspris, som utdelas för värdefulla insatser inom Finlands svenskspråkiga kulturliv, har tilldelats Marika Tandefelt.
  •      Stipendiet ur Lena Vendelfelts minnesfond skall tilldelas diktare som söker hävda och värna rent mänskliga värden. Till mottagare av årets stipendium har utsetts David Vikgren.
  •      Svenska Akademiens pris för introduktion av svensk kultur utomlands har tillfallit Tom Geddes och Klaus Müller-Wille.
  •      Ur Akademiens egna medel har belöningar tilldelats Elena Balzamo, Göran Greider, Tuva Korsström, Ulrika Milles och Lilian Perme.
  •      Därutöver har under året extra pris tilldelats Björner Torsson och Francisco Uriz.

 

Tidigare i höst har Akademien tilldelat

  •      Lina Hagelbäck Kallebergerstipendiet,
  •      Ann Petrén Svenska Akademiens teaterpris,
  •      Andreas T. Olsson Carl Åkermarks stipendium till förtjänta artister inom svensk teater,
  •      Nina Wähä Lydia och Herman Erikssons stipendium, samt
  •      Helena Granström Stipendium till Harry Martinsons minne.

 

Under våren utdelades följande belöningar:

  •      Svenska Akademiens nordiska pris, utgående ur den Gierowska donationen, till Karl Ove Knausgård vid en ceremoni i Börssalen den 3 april,
  •      Bernadottestipendiet till Hatice Zora,
  •      Doblougska priset till Ernst Brunner och Carin Franzén samt i enlighet med den norska nämndens förslag till Johan Harstad och Olaug Nilssen,
  •      Margit Påhlsons pris för viktiga insatser för svenska språket till Stig Eliasson,
  •      Svenska Akademiens språkvårdspris till Mikael Parkvall,
  •      Svenska Akademiens stipendium till postdoktorala språkforskare till Alessandro Palumbo och Sofia Pereswetoff-Morath,
  •      Gun och Olof Engqvists stipendium till Bengt Berg,
  •      Signe Ekblad-Eldhs pris till Jonas Hassen Khemiri,
  •      Axel Hirschs pris till Fredrik Hertzberg och Jens Liljestrand,
  •      Svenska Akademiens essäpris till Helena Eriksson,
  •      Schückska priset till Yvonne Leffler,
  •      Eric och Ingrid Lilliehööks stipendium till Erik Carlquist,
  •      Johan Lundblads pris till Erik Petersson,
  •      Zibetska priset till Ingemar Lindahl,
  •      Svenska Akademiens gustavianska stipendium till Marianne Molander Beyer,
  •      ett stipendium ur den Gierowska donationsfonden till Elisabeth Friis,
  •      Svenska Akademiens översättarpris till John Swedenmark,
  •      Svenska Akademiens pris för översättning av svensk litteratur till Béla Jávorszky, László Kúnos, Verena Reichel och Caj Westerberg,
  •      Svenska Akademiens tolkningspris till Lukas Dettwiler,
  •      Svenska Akademiens kritikerpris till Anna Hallberg och Magnus William-Olsson,
  •      Stiftelsen Natur & Kulturs översättarpris till Margareta Eklöf och Eva Johansson,
  •      Karin Gierows pris till Mohammad Fazlhashemi och Åsa Wikforss,
  •      Svenska Akademiens bibliotekariepris till Gunnel Furuland,
  •      Svenska Akademiens svensklärarpris till Anki Källman, Camilla Edvardsson Lundmark, Sara Persson, Daniel Sandin och Anneli Wahlsten,
  •      anslag ur Fonden för forskning i modern svenska och för svensk språkvård till Anja Malmberg och Björn Melander, samt slutligen
  •      Anna Sjöstedts resestipendium till Alejandro Leiva Wenger.

 

Mycket arbete pågår, och mycket arbete återstår. Året har varit fyllt av goda samarbeten i många riktningar – en del väletablerade och länge högt värderade, andra helt nya, ibland överraskande, men inte mindre uppskattade. Medarbetarna vid kansliet skall ha ett särskilt tack för sina insatser. Vi gläder oss stort åt den förstärkning Akademien har fått i kväll, och vi ser fram emot det kommande årets arbete, glädje, slit, gemenskap, tvisteämnen och samförstånd. Det framstår som kongenialt att börja med uppehåll och vila över helgerna. God jul och gott nytt år!