Intervju med Peter Fröberg Idling, Bernadottestipendiat 2025
Foto: Pernilla Ahlsén
Hej Peter!
Du är författare och jurist och mottog i våras Svenska Akademiens Bernadottestipendium. Hur kändes det?
– Jag vet inte om jag någonsin har blivit så överraskad. En stor ära.
Du sökte Bernadottestipendiet i syfte att skriva om händelser i Kambodja under Röda khmerernas skräckvälde. Redan i din debutbok, Pol Pots leende, ägnade du dig åt denna tid i Kambodjas historia. Hur väcktes ditt intresse?
– Mer eller mindre av en slump hamnade jag där som människorättsjurist för 25 år sedan. Då fick jag anledning att fördjupa mig i landets tragiska samtidshistoria. Men det fanns också en klangbotten i min barndom. Jag minns både Vietnamrörelsens slagord och min barnsliga fasa inför dödskallarna som låg strödda över Dödens fält.
Ditt projekt handlar alltså om Koh Khsach Tunlea, den så kallade Änkornas ö, dit hustrur och barn till politiska fångar deporterades under Pol Pots folkmordsdiktatur på 1970-talet. Kan du beskriva lite närmare vad det är du velat undersöka, hur du gått till väga och hur du tänker dig den färdiga boken?
– Jag har länge fascinerats av den här unika platsen, som alltså var ett koncentrationsläger förlagt till en ö, ägnat i första hand fängslade partifunktionärers fruar. Kvinnorna kände ofta inte till vad som hänt med deras män. Men omgivningen visste bättre, därav ”Änkornas ö”. Fångarna var helt rättslösa. Den som frågade efter sin make, eller ens beklagade sig, riskerade omgående avrättning. Det enda de kunde göra var att underkasta sig det hårda kroppsarbetet, 15 timmar om dagen, veckans alla dagar, på minimala matransoner.
– I dag återstår just inget av denna fasansfulla plats. Den är på sin höjd en fotnot i den omfattande forskning som ägnats Röda khmerernas folkmord. Men häromåret hittade jag ett dokument med vittnesuppteckningar från ett femtiotal överlevande kvinnor. Det ska bli utgångspunkten i ett slags essä, i samma anda som min debutbok. Jag är nu i färd med att översätta vittnesmålen och ska senare även förlägga några researchveckor till ön.
Nu under hösten har du varit på workshop på Kungliga Vitterhetsakademien tillsammans med Bernadottestipendiater från andra kungliga akademier. Hur var det?
– Det var väldigt givande att få ta del av intressanta projekt från olika discipliner. Allt runt Bernadottestipendiet präglas av sådan vänlig generositet – utöver seminariet, som också inbegrep informella men stimulerande samtal med ledamöter från de andra akademierna, får varje stipendiat två mentorer att diskutera sitt projekt med. Att vara författare är ett ensamt värv, men nu stöds mitt oklara projekt av en rad högst kompetenta personer. Det är ett privilegium att kunna vända sig till dem ifall det är något i manuset som jag behöver diskutera.
Grattis till stipendiet och tack för att vi fick tala med dig!